Sjukdom trots vaccination

Det finns inget vaccin som kan garantera ett fullständigt skydd mot sjukdom. Trots att vacciner ger ett bra skydd, kommer det alltid att finnas hundar som helt enkelt inte kan bilda en tillräcklig mängd antikroppar. Det finns mer än en orsak till ett sådant bristande svar på vaccinationen.
De antikroppar som valpen får i sig via modersmjölken kan störa utvecklingen av de nya antikroppar som valpens eget immunsystem ska bilda som en reaktion på vaccineringen. Vissa hundar kan sakna tillräcklig förmåga att producera antikroppar. De är vad man kallar immunologiskt inkompetenta. Dålig immunokompetents kan också ses hos hundar som vid vaccinationstillfället har någon sjukdom. Om en hund vaccineras under inkubationstiden kan sjukdom ändå bryta ut, eftersom det tar ett antal dagar innan ett tillräckligt vaccinationsskydd har bildats. Det är därför viktigt att hunden är frisk vid vaccinationstillfället.
Vissa läkemedel kan också hämma immunsystemet och ge ett sämre vaccinationsskydd. Det vanligaste läkemedlet i denna grupp är kortison. En stor parasitbörda anses också kunna försämra vaccinationseffekten.

VAD ÄR DET VI VACCINERAR EMOT?

Valpsjuka

Valpsjuka är spridd över hela världen. Det är en livshotande sjukdom. Inkubationstiden, d v s tiden från det att hunden smittas till dess sjukdomssymtom uppträder, är 3-6 dagar. Hundar i alla åldrar kan drabbas av valpsjuka.

Sjukdomen ger hög feber under några dagar. Kräkningar, diarré och sekretflöde från ögon och nos börjar sedan uppträda. Hunden tappar aptiten och kan senare också få sekundära bakteriella infektioner. Smitta sprids genom luften till andningsvägarna, men också genom munnen via kontakt med smittade djur eller föremål som en smittbärande hund varit i kontakt med.

I ett senare stadium av valpsjuka drabbas hunden ofta av hornhinneinflammation med sår på hornhinnan eller förhårdnad av trampdynorna. Ibland utvecklas också krampanfall. Överlev¬ande hundar riskerar permanent nedsatt syn och luktsinne samt neurologiska skador.

Risken för utbrott av valpsjuka i Sverige är för tillfället mycket låg. Några fall inträffar varje år och då alltid på ovaccinerade hundar. Utbrott förekommer ibland i grannländerna. Det sker inte så ofta, något vi i stor utsträckning kan tacka vaccinerna för.

Valpsjuka kan drabba hundar i alla åldrar, men ses oftast hos unga, ovaccinerade hundar eller äldre djur som saknar tillräcklig immunitet genom otillräcklig vaccinering.

Valpsjukevirus är specifikt för hund. Det kan inte infektera människor. Däremot kan t ex mink, räv, iller och säl drabbas av sjukdomen och kan även som smittbärare upprätthålla infektionen i ett geografiskt område.

Infektion med hundens parvovirus

Parvovirus har funnits i Sverige sedan 1980. Parvovirus är ett av de minsta virus man känner till. Det är stabilt i närvaro av många ämnen som förstör de flesta andra sjukdomsalstrande virus. Om parvovirus en gång fått fäste i omgivningen, t ex i en kennel, är det mycket svårt att bli av med.
En infekterad hund utsöndrar virus med avföringen och smittar på så sätt andra hundar. Virusspridning sker under en kort tid då den smittade hunden ännu inte börjat visa tydliga symtom på sjukdomen. Inkubationstiden är 3-14 dagar vid smitta mellan hundar. De första symtomen visar sig främst som kräkningar samt diarré och hunden kan få allvarlig vätskeförlust.
Valpar som smittas tidigt kan drabbas av hjärtmuskelskador. Dödligheten varierar, men är vanligare hos valpar.

Sjukdom orsakad av infektion med parvovirus kan drabba hundar oavsett ålder. Unga valpar är mest känsliga. Djur kan fungera som ”friska bärare” av virus. Parvovirus är mycket eller t o m extremt smittsamt och utsöndras i stora mängder med diarré och kräkningar. Virus kan också utsöndras någon eller några dagar innan djuret får tydliga symtom. En människa kan gå genom en kennel – där parvovirus finns – få smitta på sina skor eller kläder, och kan på detta sätt föra virussmittan med sig till en annan miljö med mottagliga hundar. Revaccination årligen eller vartannat år mot parvovirusinfektion är en god regel.
Hundens parvovirus kan inte smitta människor.

Smittsam leverinflammation-HCC

Smittsam leverinflammation – HCC (Hepatitis contagiosa canis) – är en fruktad sjukdom. Virus angriper hundens lever och slemhinnor. Sjukdomen sprids direkt eller indirekt genom kontakt med urin, avföring, saliv, matskålar och redskap, men också via skötare. Hundar som haft HCC kan utsöndra virus med urinen i flera månader och t o m upp till ett år.
Inkubationstiden är 4-7 dagar. Till att börja med får hunden hög feber, ökad törst, sekretflöde från ögon och nos, samt blödningar från slemhinnorna. I allvarligare fall kan vätskeutträde i vävnaderna förekomma.

Hos valpar kan sjukdomen förlöpa mycket snabbt. Inom loppet av några dygn kan valpen vara död. Hos vuxna hundar sker vanligtvis ett spontant tillfrisknande efter 5-10 dygn. Under denna period kan det uppstå en grumling av ögats hornhinna som färgas blågrå (”blue eye”). Detta tillstånd försvinner oftast efter 3-4 dagar, men kan hålla i sig i flera veckor.

HCC-virus kan överleva flera månader i hundens omgivning. Rävar smittas också och får då hjärnhinneinflammation. Alla hundar bör vaccineras mot smittsam leverinflammation.
Människor smittas ej.

Kennelhosta

Parainfluensavirus är i ca 80 % av fallen den faktor som framkallar sjukdomen kennelhosta. Resterande fall av kennelhosta orsakas av andra virusinfektioner t ex adenovirus, eller av bakterier och mycoplasma. Man kan därför inte få ett fullständigt vaccinskydd mot denna sjukdom.
En väsentlig orsak till kennelhosta är infektion i hundens luftvägar med parainfluensavirus. Den kompliceras ofta av sekundära bakterie- och mycoplasmainfektioner. Virus smittar via infekterade, luftburna vätskedroppar från hostande hundar. Smittrisken är större vid tillfällen när många hundar från olika miljöer samlas. Virus angriper luftrör och bronker som blir röda och irriterade samt belagda med segt slem.

Symtom på smittsam kennelhosta hos hund karakteriseras av plötsliga anfall med hård hosta, ofta följda av kräkningsförsök. Det låter ofta som om hunden fått något i halsen. Feber och dålig aptit kan ibland också förekomma.

Själva virusinfektionen kan inte behandlas. I regel försvinner symtomen efter 1-2 veckor. Angripna hundar är för övrigt vanligtvis friska och på gott humör, med undantag av hostanfallen som ofta utlöses av ryck i halsbandet, upphetsning eller inandning av kylig luft. Ibland kan man behöva behandla sekundära bakterieinfektioner med antibiotika.

Kennelhosta är inte i sig en livshotande sjukdom, men hos små valpar, äldre, nedsatta eller nyopererade djur bör man ta sjukdomen på stort allvar. Parainfluensavirus är mycket smittsamt. Överföring av smitta via människor eller andra djur är mindre sannolik, eftersom virus överlever mycket kort tid utanför värddjuret. I princip kan alla hundar smittas. Risken för smitta är dock alltid störst för hundar med stor kontaktyta med andra hundar.

Äldre och svaga individer är mer mottagliga för virusinfektioner i allmänhet. Det är speciellt viktigt att vaccinera hundar i dessa riskgrupper. Alla hundar kan givetvis vaccineras för att reducera smittrycket. Vaccin kan reducera kliniska symtom från parainfluensa. I särskilt utsatta kennlar kan vaccinet ges första gången vid 6-8 veckors ålder.

Vaccinationsplan hund

Vad står de olika bokstavskombinationerna för?

DHPPI = Valpsjuka, parvo, HCC och kennelhosta
DHP = Valpsjuka, parvo och HCC
KC = Kennelhosta (intranasal)
Pi = Kennelhosta

Grundvaccinationen består av 3 sprutor enligt följande:
Spruta 1 & 2:
Från 6 v. ålder + efter 10 v. ålder:
eller
Från 8 v. ålder + efter 12 v. ålder:

Spruta 3:
Strax efter 1 års ålder

Återvaccinationer:
Årligen
Vart 3:e år

DHPPi / DHP+KC

DHPPi / DHP+KC

DHPPi / DHP+KC

KC(helst) eller Pi
DHPPi/DHP + KC

Vad är då skillnaden mellan Nobivac Pi och Nobivac KC?

Nobivac KC är ett levande vaccin som innehåller hundparainfluensavirus men även Bordatella bronchiseptica bakterier, vilket är skillnaden mellan Nobivac KC och Nobivac Pi (som bara ger skydd mot hundparainfluensavirus). Istället för en injektion så består det nya vaccinet av en vätska som ges som droppar i nosen.

Fördelar med Nobivac KC är:
• droppar i nosen, dvs. vaccinet ges direkt i luftvägarna där vaccinet behövs.
• inget stick i nackskinnet behövs
• bredare skydd, dock inte 100 % (inget vaccin ger 100 % skydd)

Eventuella biverkningar av Nobivac KC:
• rinnig nos, fnysande och frustningar någon dag efter vaccineringen och kan hålla i sig i fyra veckor men oftast bara någon dag till några dagar.

Att tänka på när man vaccinerar med Nobivac KC, och andra vaccinationer överhuvudtaget är att hunden inte bör anstränga sig under samma dag och dagen därpå eftersom kroppen arbetar med vaccinet. Hunden kan bli ganska trött av processen och i vissa fall få feber. Lugn koppelpromenad är att rekommendera och även att ha koll på eventuell allergisk reaktion. I sådant fall kontakta kliniken direkt.

I de fall där hunden inte är medgörlig nog för att få Nobivac KC så fungerar Nobivac Pi alldeles utmärkt.